måndag, december 18, 2017

Bakom varje berömd man står ...

Julkalenderbloggstafetten har kommit till på initiativ av Sofies bokblogg. Andra bloggare som gärna skriver om böcker bjöds in att "fylla en lucka" på vägen mot jul. Jag var en av dem som tackade ja till det och nu har det blivit min tur. Hela listan över deltagare dag för dag hittar du här.
"Bäst i bokhyllan" är underrubriken, men ni vet hur det är: helt omöjligt att kora den vinnaren. Men BRA i bokhyllan, det finns och det kan kanske bli ett lästips? Nu öppnar jag min lucka!

Hur många spirande författare, reportrar och utrikeskorrespondenter runt om i världen har inte haft Ernest Hemingway som en förebild i något skede? Då har det handlat om att skriva korta, kärnfulla meningar, inte dra sig för att ta risker, se verklighetens grymmaste sidor och sedan rapportera om den i bakåtlutade ordalag, men ändå så att exempelvis krigets vidrigheter framstår i all sin tydlighet.

Dessutom levde han ju ett liv som fylldes inte bara av spännande händelser utan också av massor med alkohol och, ej att förglömma, sköna damer. Hur hans faiblesse för katter kom in i sammanhanget vet jag dock inte riktigt, men faktum är att han i sitt hem i Key West, längst ut på Floridas tipp, hade ett helt gäng jamande sambos. Det började med en vit kisse som hette Snowball. Alla som kom sen var (oavsett kön tror jag!) döpta efter kvinnliga skådespelare, som Greta Garbo och Rita Hemingway, och alla hade den fysiska egenheten att de hade sex tår. Ernest gillade sex.

En annan sak med Hemingway som lät förförisk och spännande var att han reste så mycket och dessutom föreföll ha vänner vartän han styrde kosan. Ofta var det kollegor, journalister med uppdrag som liknade Hemingways egna. En av vännerna var John Dos Passos, frivillig i spanska inbördeskriget, och han skrev liksom sin polare romaner. För Hemingways del resulterade det i ett Pulitzerpris 1953 och ett Nobelpris 1954, medan Dos Passos visserligen hyllats men inte överösts av priser, trots att han verkligen förtjänade det.

Att Hemingway visste att ta för sig av livets goda var ställt utom alla tvivel. God mat, gin, vodka, cigarrer var vardagsvaror. Kvinnorna föll som käglor för honom och det gick bra så länge de inte utgjorde någon utmaning. Illa gick det med relationen med Martha Gellhorn, resande reporter även hon. När hon just trodde sig ha fått sitt livs mest spännande uppdrag i Europa lyckades Hemingway tränga sig före sin egen hustru, som blev snuvad på både äventyret, erfarenheten och inkomsten.

Allt det där om Ernest Hemingway som den ultimate he-mannen har vi väl ändå hört i olika varianter genom åren (han dog 1961 i vad som förmodligen var ett avsiktligt självmord). Därför blev jag intresserad när jag upptäckte boken "Mrs Hemingway", för halva reapriset på senaste bokrean dessutom.

Fyra gånger hann han gifta sig, han gick ut ur ett äktenskap för att direkt ingå ett nytt. Han flirtade oavbrutet, att ha fruns bästa väninna som älskarinna var inget större problem. Och han verkade ständigt vara passionerat förälskad i någon, medan han njöt i fulla drag av sitt liv, fram till de sista åren när han blev alltmer instabil och uppenbart olycklig.

Naomi Wood heter författaren som skrivit "Mrs. Hemingway"och hon knyter ihop porträtten av de fyra hustrurna på ett väldigt lyckat sätt. Nu får man se Ernest med andra ögon, upptäcka vilken mansgris han stundtals var. Vilket inte hindrade den där kvartetten från att älska och beundra honom, för att till slut mista honom. Alla fyra kom på begravningen.

Naturligtvis blir Ernest Hemingway för evigt ihågkommen för sitt sätt att skriva, för sina berättelser. Den uppblåsta bilden av en machoman tonas nog ner. Men talesättet att "bakom varje framgångsrik man står en kvinna" leds än en gång i bevis. Fast bakom just denne man stod fyra kvinnor, minst. Och deras version av historien är väldigt läsvärd!

Copyright Klimakteriehäxan

Lucka nummer 17  den i går alltså  fanns hos "A Room of My Own" och nummer 19 öppnas i morgon av My loved books som står på tur i stafetten.

12 kommentarer:

Mrs Calloway sa...

spännande! jag har läst Åren i Paris av Paula McLain. den skildrar Hemingways äktenskap med den åtta år äldre, sunda Hadley Richardson https://mrscalloway.blogspot.se/2014/04/hadley-richardson-och-hennes-man.html
tack för tipset! ska leta upp boken

Klimakteriehäxan sa...

Se där - den kände inte jag till, så då får väl jag leta efter den!

Sofies bokblogg sa...

Tack för ett fint porträtt, jag tror inte jag läst något av Hemingway, men han är väl en författaren en "borde" läsa.

Johannas deckarhörna sa...

Intressant! Har läst Åren i Paris av Paula McLain som handlar om ett av äktenskapen, en väldigt bra roman.

Hanneles bokparadis sa...

Cellhorns bok har jag, intelligent duktig modig Kinna.

Hanneles bokparadis sa...

Cellhorn som är med i boken och filmen (med Ingrid Bergman):
http://hannelesbibliotek.blogspot.se/2015/10/hemingways-klockan-klamtar-for-dig-med.html

♥ Hanneles bokparadis sa...

Martha Gellhorns bok heter Liana

Klimakteriehäxan sa...

Jaha Gellhorn - du skrev Cellhorn och jag fattade inte!

Klimakteriehäxan sa...

... fast det borde jag ju ha gjort ... "Liana" kanske man också måste läsa då? Om jag nu är tillräckligt intresserad av Hemingway för det, förstås.

♥ Hanneles bokparadis sa...

(väldigt små bokstäver när man sitter där med pekfingret och sin lilla iPad)

Har Naomi Wood nån källförteckning i sin bok?

Klimakteriehäxan sa...

I efterordet räknar Wood upp en rad böcker hon läst, första frun finns intervjuad (av nån annan) och kan avlyssnas, och hon säger sig ha mycket mer att bjuda på via sin egen site www.naomiwood.com. Jag har inte kollat.

♥ Hanneles bokparadis sa...

intressant!