onsdag, februari 24, 2016

Latinare med svenskt namn

Min mamma talade alltid om dem på latin: Streptocarpus. Hon var väldigt förtjust i dem, i deras vita eller lilaaktiga klockformade blommor och gröna ludna blad. Jag har aldrig varit lika imponerad, de där bladen blev stora och hängiga och det var väldigt långt mellan blomningsperioderna.

Till min egen oförställda häpnad har jag nu ändå ett nyinskaffat exemplar av den där krukväxten som också lystrar till det helsvenska namnet kornettblomma.
Det var färgen på själva blomman som fick mig på fall. Så mörk! Nästan svart! Så vacker! Rent av lite spännande! Och fördomar ska ju motarbetas, vad de än gäller, inte sant?

Sedan är det förvisso så att när man kliver in i växthuset där handelsträdgården exponerar säsongens blommor är det lätt att charmas av både det ena och det andra. Jag ser hur blomstervännerna ilar fram och tillbaka i gångarna, inspekterar en kruka här, en grön växt där. Vänder på än den ena, än den andra: vilken har flest knoppar? störst överlevnadspotential? Det är ett lotteri, men man vinner oftare här än på en skraplott.

Korgen fylls, det blir kö i kassan, det blir ganska dyrt men det är lite som att köpa en skvätt lycka. Pelargonerna är redan frestande trots att de absolut inte kan flytta ut ännu, hur mycket vi än längtar efter sol och vår. Tulpansängarna erbjuder självplock. Vaser, lyxiga ytterkrukor och prydnadsföremål ingår också i sortimentet. Själv kommer jag undan med mitt svartblommande fynd, en azalea och en rejäl tulpanbunt. Ångrar mig på den fullsatta tunnelbanevagnen men klarar mig ändå hem med mina nyförvärv och nu är jag nöjd och glad!

Blommor och grönt är underbara, trivselfrämjande heminredningsdetaljer.
Jag kan dock inte lova att den där streptocarpusen min mor gillade så mycket får bo kvar hos mig när blommorna trillat av. Börjar den sedan bre ut sig blir den hemlös, det är en tuff värld med konkurrens om utrymmet ... också på fönsterbrädan.


Streptocarpus/kornettblomma så långt ögat når. I Ulriksdals slottsträdgårdsbutik.
Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Det är en krukväxt jag gillar. Troligen vill den ha det rätt svalt. Där vi bodde förut, hade vi sådana (hela fönstret fullt) och de blommade väldigt mycket.
    Bekanta till oss har en kall farstu och där står de på rader och blommar i blått, vitt o rosa. Jag har fått plantor i omgångar, men de tar sig ite så bra längre. Lycka till med den. / Britt

    SvaraRadera
  2. Jaättefin, latin funkar utmärkt om man reser och vill köpa växter. Numera är de flesta dags blommor engångsblommor... meningen att man ska köpa nytt varje säsong.

    SvaraRadera
  3. Britt - nån kall farstu kan jag inte bjuda mina växter på, fast är det plusgrader får tulpanerna tillbringa natten på balkongen.
    Hannele - det är säkert så det är tänkt men jag brukar ha rätt bra tur med överlevnad och nya blommor.

    SvaraRadera
  4. Har aldrig sett någon sådan. Hos mig finns bara orkidéer, de enda blommor som överlever. Jag har en guldranka också som fönsterinramning - den lever sitt eget liv trots att jag glömmer att vattna den ibland. Krukväxter med ludna blad är jag misstänksam mot eftersom jag fick ett otäckt eksem på båda armarna när jag öppnade ett fönster på vintern en gång och tydligen nuddade vid blommorna på fönsterbrädan. Det tog många veckor innan det gick bort.
    Ingrid

    SvaraRadera
  5. Den här är inte giftig, det törs jag lova! Gullranka har jag haft - och blivit innerligt trött på. Vi får se hur länge den här kornettblomman får leva.

    SvaraRadera