onsdag, september 30, 2015

Om idrottens svans

Det har hänt något med idrottens svans. Den har blivit längre, grövre och fulare. Mycket grövre. Och mycket fulare.

En fotbollsspelare ligger medvetslös på planen. Hans kropp rycker i okontrollerbara spasmer. Vem som helst måste förstå att han är skadad, kanske riktigt allvarligt. Vad händer? Jo motståndarlagets klack skanderar: "Låt han dö" och viftar taktfast med sina halsdukar i klubbfärger.

En ensam kvinna tar tunnelbanan. Oturligt nog gör hon det vid samma tidpunkt som en massa fotbollsfantaster. De roar sig efter bäst förmåga. Det yttrar sig så att de ropar ”Hora! Hora! Hora!” och kvinnan, som verkligen inte är på väg till Malmskillnadsgatan (eller var tjejer som kan köpas håller till nu för tiden) blir naturligtvis vettskrämd.

Den 82-åriga damen på t-baneperrongen får ett föremål kastat på sig så illa att det träffar i huvudet. Varför? För att fotbollsfansen som ska på derby slåss, hon var inte målet. Fyra poliser skadas under samma upplopp. På läktarna tänds bengaler. De brinner. Det gäller att inte vara för nära. Röken ligger tät. Man behöver inte vara astmatiker för att få en ilsken hostattack.

I fjol avled en supporter efter misshandel i samband med en fotbollsmatch i Helsingborg. Ska vi behöva se fler dödsfall i liknande sammanhang? Risken verkar finnas, hur ofattbart och sorgligt det än kan synas.

Huliganer var ett ”folkslag” som vi länge trodde bara uppehöll sig kring engelska fotbollslag. Nu har vi dem här, sedan ganska länge dessutom. Ideligen utreds det idrottsrelaterade våldet, alla lovar bättring, vill väl, men ingenting händer.

I sociala medier finns förstås reaktionerna. ”Tvinga klubbarna att spela utan publik” twittrar någon. ”Visa civilkurage! Ställ in matcherna!” kräver en Facebook-användare. Visst, det går ju att föreslå men man behöver ju inte fundera länge innan man inser att det inte är hållbart, inte ekonomiskt och naturligtvis inte i längden. Idrott behöver och ska självklart ha publik, det kan vara strålande underhållning med härliga, spännings- eller glädjefyllda ögonblick.

Den som köpt säsongsbiljett för familjen till sitt favoritlags matcher kan ha kastat bort sina pengar. I ett tv-inslag härom kvällen intervjuades en mamma som fanns på läktaren med en 4-åring och en 8-åring när klacken ville låta den skadade spelaren dö. Törs hon gå igen, med barnen? Nog skulle jag tveka.

Och vi andra som har familjemedlemmar som gjort plats i sina hjärtan för ett speciellt lag, vi bävar också. Kommer de hem utan ambulanstransport från nästa match? För det är förvisso inte bara de värsta bråkstakarna som råkar illa ut. Det är lätt att bara komma i vägen när idrottens svans, den som blivit tjockare, grövre och fulare, viftar.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. Anonym2:01 em

    Brutala huliganer finns tyvärr i snudd på alla länder men ofta har dom ett gemensamt fanatiskt fotbollsintresse. Trist!

    Leve och frodas må tennis, rugby, segling och polo! Och balett.
    Dom uppskattas ofta i trevligare och mer uppfostrade sammmanhang.

    Lenas syster

    SvaraRadera
  2. så ser Sverige ut idag! Man kan tydligen tillåta sig vqd som helst. Usch

    SvaraRadera
  3. de är nog inte intresserade av fotboll

    SvaraRadera
  4. Trist är det. Och även hockeyn har blivit mycket hårdare, blodigare.

    SvaraRadera
  5. Jag förstår inte att en mamma tar med sig sina så små barn på en fotbollsmatch. Möjligen om hon är gift med en fotbollsspelare - men i så fall sitter hon väl på en skyddad plats. Barnen kan väl inte ha så stor behållning av matchen. Det är synd att inte en match blir avbruten när sådant händer som du berättar. Men man vågar väl inte för publiken förstås - domaren kan ju bli lynchad för mindre.
    Ingrid

    SvaraRadera
  6. Det är fruktansvärt och det verkar inte finnas några bra lösningar på det heller. Jag hörde på Radio Stockholm att AIK hade aktiviteter på Medborgarplatsen för att locka barnfamiljer att gå på fotboll. Så viljan från klubbarna verkar finnas att det ska vara lugnt på läktarna. Men det är stor skillnad på att vilja och att lyckas. Jag tror ändå att det måste vara klubbarna som på något sätt får lösa detta. Det som retar mig är att det kostar så enormt mycket pengar i polisinsatser, pengar som skulle kunna användas mycket bättre till förebyggande verksamhet. Det är också oerhört tragiskt att helt oskyldiga människor ska drabbas för att de råkar åka tunnelbana!

    SvaraRadera