fredag, augusti 30, 2013

MYSTISKT i Veckans fönster

Här finns ett fönster som man inte öppnar hur som helst.
På andra sidan glasrutan skymtar alldeles vanliga saker,  som en golvlampa, en grön växt.
Men där inne måste finnas något annat också, något som måste skyddas. Eller måste någon hindras från att rymma? Hur ska man tolka den kraftiga metallstången med det rejäla hänglåset?
Lite mystiskt, inte sant? Åjo, lite!!!
Eftersom Veckans fönster denna vecka har MYSTISKT som temaord ...

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, augusti 28, 2013

I kräftans vänkrets

Augusti är av hävd kräftornas månad. Men årets augusti hann nästan ta slut innan jag kom till skott, och det trots att jag verkligen gillar skaldjur  kräftor inte minst. Fast det är det där med dryckerna, de där som "kräftor kräva". Det är ju inte gott med nubbe!

Vad gör man då när man hittar jättetrevliga nubbeglas specifikt ämnade för kräftkalas, till det utomordentliga priset fem kronor styck? Jo, man slår till, köper ett helt gäng (åtta!). Och si, de funkar inte bara tillsammans med brännvin utan också med värmeljus!

För kräftor kräver definitivt också levande ljuslågor, medan de hårda skalen sargar läpparna, sörplandet och smackandet tilltar, det rostade brödet ångar och osten är alldeles lagom stark. I bästa fall hänger en alldeles äkta och alldeles rund måne där ovanför.
Just så är det den där stunden man befinner sig i kräftans vänkrets!
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, augusti 23, 2013

VALFRITT i Veckans Fönster

En postlåda är en postlåda är en postlåda ... eller? Kan den också tolkas som ett fönster mot världen, ett fönster där meddelanden om stort och smått, tungt och lättviktigt, skojigt och sorgligt trillar in?

Inte vet jag hur de har tänkt, medlemmarna i familjen Svärd i villan i Sundborn, som försett sin synnerligen odigitala mailbox med såväl ett hemtrevligt fönster som en gullig huskatt.
Men när temat i Veckans Fönster är VALFRITT får man ta chansen!

Copyright Klimakteriehäxan

Utom räckhåll

Visst har det väl hänt oss lite till mans att vi allvarligt ifrågasatt utsikterna att överleva i världen i dag utan internetåtkomst? Utan FB-uppdatering, mailutbyte, kamrat Google och allt det där andra?

Ni kan känna er lugna. För jag har prövat och si! jag är fortfarande vid liv – liksom min dator, trots att den stått orörd riktigt länge. Fast jag kan förstå att en gång trogna bloggläsare börjar tröttna när uppdateringarna blir allt glesare och kortare, och kanske också mindre inspirerade och -ande.

Nog har jag analyserat min påkomna motvilja mot att sitta framför skärmen. För skillnaden är dramatisk: tidigare har jag glatt dunkat ändan i skrivbordsstolen, loggat in och surfat för glatta livet, på väg mot mitt eget blogginlägg nummer 3000.
Det kan ha att göra med att jag blev med ny laptop. Den gamla hade inte lagt av, men samlad expertis varnade för att fortsätta använda en sexårig maskin: den skulle kunna packa ihop när som helst, heter det, och då utan förvarning.

Mest skyller jag på Windows 8, det senaste operativsystemet som jag övertalades att satsa på. Saker som fungerade hur enkelt som helst i tidigare Windows-utgåvor vill inte längre jobba med mig. Och när jag sitter och skriver en löpande text som den här händer också intressanta ting: mellanslagen uteblir! Skulle kunna bero på att Asus, som tillverkat datorn, tänkt att man alltid måste slå ner mellanslagstangenten absolut mitt på. Det gör uppenbarligen inte jag.

Sedan har vi detta med att markören plötsligt hoppar så att jag skriver tio rader över den senaste, gärna mitt i ett ord. Eller så försvinner något. Länge vågade jag inte nämna detta, i tron att jag helt enkelt gjorde något idiotiskt feta-fingrar-fel, men mina utstötta krafteder avslöjade min belägenhet. Och när jag väl börjat göra träda-fram-are i ärendet visar det sig, att jag alls inte är ensam om att uppleva detta irriterande fenomen.

Faktum kvarstår: det går fortfarande att klara sig rätt länge utan dator. Fast en sak måste medges: om inte mobilen gav möjlighet att läsa mail och hitta telefonnummer vore det värre. (För att inte tala om hur imponerad jag är av att GPS fungerar i en så liten maskin ...)
Att hålla sig helt utom räckhåll för omvärlden funkar inte i dag, det är bara att acceptera.

Copyright Klimakteriehäxan 

torsdag, augusti 22, 2013

Hästflicka – om än lite sent ...

Någon hästflicka var jag aldrig, trots inspirationen i "Grand National Velvet", en klassisk tjejbok som jag slukade. Den skrevs redan 1945 av Enid Bagnold och blev till och med film med Elisabeth Taylor som Velvet Brown, flickan som låtsades vara pojke och vann den prestigefyllda ryttartävlingen Grand National (där inga kvinnor fick delta).
Men i Barndomslandet fanns inte många hästar och de som fanns var definitivt inte avsedda att rida på.

Annat är det i dag, när Sverige har fler hästar än kor på ängarna och flertalet hästar är just avsedda för ridning, inte alls tänkta att dra tunga vagnar eller släpa timmer i skogen. Fast det har ju ändå alltid varit något speciellt med flickor och hästar, manifesterat i rader av tjejböcker, även om jag nog bara läste den där om Velvet. Boken var urgammal redan då, men storyn hade de viktiga ingredienserna: lite Davids kamp mot Goliat och faktiskt också en skvätt feminism, även om författarinnan (och hennes läsare) knappast tänkte så.

Kanske var det också i mitt fall lite grand av uppväxt på bondlandet i motsats till stadslivet, för i vår närmaste stad fanns ridhus. Så en gång, i gymnasiet, erbjöds vi att testa livet i sadeln under en friluftsdag. Jag anmälde mig, trogen principen att man ska gärna prova på saker man inte vet något om.

Hästen jag tilldelades sades vara snäll. Den var också stor. Förundrad insåg jag hur otroligt bred en häst faktiskt är över ryggen. Med fötterna hjälpligt inpetade i stigbyglarna bar det av över sågspånet. Jag hann oroa mig för att den stackars pållen skulle drabbas av ryggskott när jag gång på gång landade i sadeln med en kraftig duns.

Trots dunsandet och den totala bristen på kontroll över det väldiga djuret tyckte jag ändå att det var rätt kul. Så när en häst blev över under nästa lektion och instruktören frågade om någon var pigg på en tur till anmälde jag mig, igen.
Det borde jag nog inte ha gjort. För när jag tagit mig ner på marken efter omgång två hade jag svåra problem att röra mig. Knäna gick inte att föra ihop, benen kändes omöjliga att räta ut, baken skrek av smärta.

På något viss tog jag mig fram till och upp på cykeln och kom hem. Trappan upp till mitt rum kändes som en Himalaya-bestigning  ja försök själva gå upp för en trappa med knäna rakt ut åt sidorna får ni se hur lätt det är! I många dagar ömmade min rumpa som vore den ett enda stort blåmärke. Knäna återförenades så sakteliga. Låren var stela. Och min karriär som hästflicka/ryttarinna tog slut där.

Sedan dess har jag inte ägnat hästar särskilt många tankar, mer än att jag konstaterat att de år för år blivit ständigt fler.
Därför framstår det nu som närmast obegripligt att jag sedan ett par dagar är hästägare. Kärleken slog ned som en blixt och han blev min, alldeles gratis dessutom.

Antagligen är han av mässing eller möjligen brons. Hans historia är okänd, men han tillhörde en äldre släkting som avled nyligen. De efterlevande erbjöd mig att ta någon minnessak bland hennes kvarlämnade ägodelar. Jag skulle naturligtvis inget ha, prylarna blir ständigt fler, för många.

Det höll tills jag fick syn på Hästen. Visst är han oemotståndligt vacker? Och praktisk! Behöver inte ryktas, kan aldrig ridas, orsakar möjligen smärta och blåmärken om man tappar honom på foten, för han är ganska tung.
Det får aldrig hända, det ska jag, den sent väckta hästflickan, se till.
Ni behöver dock inte kalla mig Velvet.
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, augusti 21, 2013

Lösrumpa – den nya reservdelen

Alla kvinnor med någon som helst självbevarelsedrift har en stor spegel, en som visar hela människans bild, från topp till tå.
Det är inte alltid roligt att möta den där bilden, möjligen men inte bara på grund av att åren går. Den där kroppen är flitigt använd och en och annan skavank blir omöjlig att blunda för, hur gärna man än vill.

Här behövdes det inte ...
Men det är ändå rätt bra med den där spegeln: passar tunikan verkligen till just de här byxorna? Borde jag kanske ta ett par andra skor? Skär sig färgen på sjalen mot jackan eller kan det kallas ton-i-ton? Detta alltså så länge kläderna sitter på kroppen.
Att möta sin bild utan kläder kräver större mod. Somligt hänger onödigt löst, annat är onödigt utspänt, något är helt oavsiktligt onödigt iögonenfallande. Vad göra?

Vi vet att allt fler tar kirurger till hjälp. Inte alltid med lyckat resultat. Någon får läpparna förvandlade till en fågelnäbb som knappt går att stänga, andra köper nya bröst som obarmhärtigt avslöjas när den en gång naturliga klyftan i dekolletaget blivit en Silicon Valley, där behagen liksom hänger i var sin påse. Sedan finns det möjlighet att flytta runt saker i kroppen, suga fett på ett ställe för att puffa upp ett annat – uppräkningen av "förbättringar" kan bli hur lång som helst.

Lite mindre dramatiskt (och oändligt mycket billigare) blir det om man väljer att köpa lösa tillbehör. Och nu har jag för första gången insett, att man inte bara säljer löshår, lösnaglar, lösögonfransar och lösbröst. Det går att köpa ännu en reservdel: lösrumpa!

Lösrumpan består av två mjukt rundade kuddar som sitter inbäddade i ett par tämligen rejäla trosor. Med underbyxans hjälp blir stjärten genast mera kvinnlig (sägs det alltså), kanske mer än den någonsin varit – eller kanske som en återgång till det som en gång var. Jeansen ska sitta bättre, klänningen falla snyggare, topparna kan vara kortare ...

Expertis har nu konstaterat att jag numera har en onödigt platt bak och alltså borde investera några hundralappar i rumptrosan. Fast vid närmare eftertanke har jag beslutat avstå.
Har man nu en välnärd och inte helt genomgymnastiserad kropp som aldrig kunnat visa upp en platt mage kan man kanske ändå få glädjas åt en annan platt kroppsdel?

Copyright Klimakteriehäxan 

tisdag, augusti 20, 2013

Tisdagstema ÖVERGIVEN

Visst är det fortfarande sommar ... men kvällarna mörknar och vi vet vad som väntar. Så när jag letar efter en illustration till veckans tisdagstema ÖVERGIVEN hittar jag den: cykeln, som övergetts när snön fallit alldeles för rikligt, cykeln som säkert inte försetts med vinterdäck, cykeln som är ett så praktiskt transportmedel  men som också känns som livsfarlig i trafiken, ännu mer på vintern än på sommarhalvåret. Ändå vet vi att det definitivt är bra för konditionen att regelbundet trampa iväg en bit.

Samtidigt pågår debatten om cyklandet i framtiden: ska Sverige bli ett tryggt land för dem som väljer tvåhjulingen? Och i så fall hur snart?
Cykeln på bilden är inte min men skulle kunna vara det, för den används alltmer sällan och definitivt inte i snö. Så kul är det inte att cykla att det är värt att dö för ...

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, augusti 13, 2013

Tisdagstema HÄLSOSAM

Nu ska jag komma med en trosbekännelse: jag tror på citronens makt. Bra för hälsan, för ögat, för näsan.
Den passar i dryck, som marmelad, som salladsdressing, sätter piff på en fiskbit, pressas gärna över en grillad kyckling eller en mogen avocado, låter sig villigt kombineras med annat som exempelvis oliver i olika tappningar (tvål!).

Att den vackert gula frukten dessutom föregås av ljuvligt doftande blommor är ännu ett plus. För att inte tala om alla vitaminer, det är verkligen C som i Citron! En vandring mellan citronträd har sin egen tjusning. Och visst väcks ha-begäret när jag ser krukvarianterna, att släpa mellan inom- och utomhusliv alltefter säsong. Men jag vet hur svårt det är att hålla citronens livsgnista uppe i vårt klimat, hur gärna man än vill.

Dock var det otroligt nära att ha-begär hade gjort mig skyldig till stöld den gången då jag gör första gången mötte en citronlund. Det var på Rhodos för mycket länge sedan. Dignande grenar fick mig att tvärbromsa den lilla hyrbilen; sådan effekt kan citrusfrukter bevisligen ha! Utan att ens sträcka armen särskilt mycket kunde jag känna på skalet. Men jag tordes inte ta en endaste en ...

Citronen är ändå hälsan själv, om ni frågar mig. Och HÄLSOSAM är veckans tisdagstema. Kanske får du massor av hälsobefrämjande tips om du klickar här – det är inte bara nyttigt utan också trendigt att tänka på hälsan!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, augusti 11, 2013

Humor (?) på en SKYLTSÖNDAG

Den skånska humorn blomstrar (på tämligen låg nivå) mellan Båstad och Torekov.
Det är ju skyltsöndag!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, augusti 09, 2013

AVKLÄTT i Veckans fönster

Efter en ovanligt lång period AFK kollade jag vad Susanne valt för tema för Veckans fönster. Men det gick kanske lite för fort – jag mindes AVSKALAT men det skulle ju vara AVKLÄTT, ser jag nu!
Nu blev det avskalat i min bild i alla fall. Men kanske också en banan som blivit avklädd och lämnat sitt skal kvar kan funka!?
Nödlösning, jovisst, men går det så går det ... och jag var så nöjd över att hitta lämpligt motiv!
Återstår frågan vem som dumpar ett bananskal i ett vackert fönster.
Och här hittar du fönster där det förmodligen är avklätt på riktigt!

Copyright Klimakteriehäxan