tisdag, april 23, 2013

Trompe l'oeil

Det är ett begrepp, inlånat från franskan, i konstvärlden och arkitekturen: trompe l’oeil. Man lurar ögat. Det du ser är inte det som verkligen finns, men hjärnan registrerar, tolkar och skickar vidare sitt intryck, trots att det är en synvilla.

I modebilden utnyttjas detta inte sällan. Tvärrandigt anses bredda en smal kropp, långrandigt kan få samma kroppshydda att verka ännu smalare. Och många är vi som köpt idén att svart får oss att se mindre ut. Expertisen brukar föreslå att ett stort smycke rätt placerat kan leda blicken från en flyende haka, att en speciell skärning av halsringningen eller en särskild ärmlängd också kan trolla med ställen där cellerna börjat ge efter för tyngdlagen eller blivit alltför fettfyllda.

Nu har jag ”köpt” en annan sådan tanke. Att ett bälte med snyggt spänne kan få omgivningen att tro, att där det en gång verkligen fanns en midja har kroppen fortfarande sitt smalaste parti. Sant? Icke.
Men likväl har jag nu ur gömmorna grävt fram ett gammalt bälte, en present på det sena 70-talet från en pojkvän som minsann gått till en av den tidens hetaste modeboutiquer – Mouche hette den – och inhandlat ett franskt skärp till mig.

Det var en mycket bra present. Bältet satt runt min midja i år efter år, långt efter det att pojkvännen gått till historien. Skärpet blev med tiden väldigt slitet och till slut oanvändbart eftersom lädret tröttnat. Fast inte slängde jag det!
Så hände det sig för en tid sedan att jag i en nutida modebutik stod öga mot öga med ett bälte som väckte mitt habegär. Jättesnyggt spänne! Dessutom hade jag väl aldrig sett ett längre damskärp. Det blev affär, för en överkomlig summa, speciellt om man betänker priset per löpmeter ...

Och trompe l´oeil verkar funka. Med spännet mitt på magen hänger jag en kofta eller väst över alltihop och inbillar mig att någon jag möter ser bältet titta fram i glipan – och tror att jag faktiskt fortfarande har en midja därunder.

Inspirerad av det nyinskaffade skärpet letade jag upp mitt gamla franska spänne, gick till en läderverkstad och vips! har jag nu TVÅ (ofantligt långa) svarta bälten.
Samt stärkt tro på teorin om trompe l’oeil. Någon däremot?

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Jag tror inte att jag har haft på mig ett skärp på 40 år - men det var ett bra tips. Men jag förmodar att mina gamla, som jag också sparat, numera inte går om alls. Det räcker nog inte bara med att göra nya hål.

    Vet inte om det står XXL på skärpen i butiken, annars kanske man får ta med sig ett måttband och mäta lite diskret om man ska köpa ett nytt...
    Skärpet på bilden är mycket vackert!

    SvaraRadera
  2. Anonym9:56 fm

    Mina skärp räcker mer eller mindre runt halsen numera.
    Vilken midja man alltså hade en gång i tiden!

    Kul idé med trompe l´oeil-teknik för att förvilla.

    Kulsprutan

    Jag älskade butiken Mouche så mycket att jag faktiskt döpte en av mina lika älskade vovvar efter den.

    SvaraRadera
  3. Musikanta - det finns XXL!!!
    Kulsprutan - det kanske kan bli snygga halsband?
    Hannele - tror kanske det är lite väl långt för dej!

    SvaraRadera
  4. Anonym12:44 em

    Dom är redan snygga halsband - för hundar. Det gäller att återanvända!

    Kulsprutan

    SvaraRadera