torsdag, april 22, 2010

Skepp o´hoj!

Damen har faktiskt fyllt 100, och jag var inte alls beredd på att möta henne på promenaden hemåt. Men där fanns hon plötsligt framför mig, där jag knatade fram på Nybrokajen i lätt motvind och med aningen för tung ryggsäck.

M/S Angantyr har nämligen en speciell roll i mitt liv. Det var på hennes däck som vi gifte oss, Maken och jag, en vacker sensommarkväll på Mälaren, med glada gäster, enkel buffé, vin och levande musik som fixade såväl brudvalsen som betydligt jazzigare toner.

Att det blev ett bröllop med marina stänk i arrangemanget berodde mest på tillfälligheter, men det blev ganska lyckat, det måste man väl säga så här nästan 27 år senare. Fast vi har aldrig varit ombord igen under åren som gått, trots att fartyget använts i en del linjetrafik i Stockholms vatten. Nu verkar hon vara på väg till sjöss ännu en säsong.

Så kanske är det dags att göra en avstickare längs Memory Lane, alltså kliva upp på landgången och kasta loss. Men redan från kajen kände jag att båten på något vis är mindre nu än då, kanske lite luggsliten också – å andra sidan, det måste väl få synas att 100-åriga damer haft ett långt och aktivt, kanske rent av slitsamt, liv?

Angantyr, som fått låna ut sitt namn, var själv dock inte kvinna som annars är brukligt när det gäller att döpa båtar, utan en riktig flåbuse som gick bärsärkagång i en isländsk saga. Där finns flera kämpar och kungar med samma namn. Borde vi kanske ha döpt vår förstfödde, Sonen, till Angantyr, som en påminnelse om bröllopet?
Nej, flåbusar göre sig icke besvär. Fast det var en trevlig fest … utan bärsärkagång …

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. Anonym2:37 em

    Ett så romantiskt återseende men inte skulle ni namnat sonen efter båten om han inte blev till just där - festen lät ju rätt livlig men kanske inte SÅ livlig :o) (Och förresten, i så fall skulle min brorson heta Blackpool och det är väl inte heller lyckat.......)

    Jag kan riktigt se brudparet framför mig lutat mot relingen och bruden i vitt med brudbuketten i handen......
    Vilket fint foto!

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  2. Anonym2:43 em

    Systerson skulle det vara i min tidigare komentar - kan verka oväsentligt för en del.....
    Kanske skulle du och maken ta en tur igen på bröllopsbåten - ni är väl också litet äldre och mer luggslitna efter dessa 27 åren? Det blir väl en fin trio i så fall :o)

    Kulsprutan - igen

    SvaraRadera
  3. Men åh så fint med bröllop på båt! :-) Det skulle ha passat mig perfekt också om jag hade gift mig på våra breddgrader. Men vi gifte ju oss i skandinaviska sjömanskyrkan i Pireus....lite marint i det konceptet också alltså.

    SvaraRadera
  4. Nä Kulsprutan - Sonen kom faktiskt först tre år senare ... och BlaCKPOOL vore det direkt elakt att döpa ett barn till!
    Londongirl - vi har en gemensam dragning til hav och sjö, tror jag!

    SvaraRadera
  5. borde gifta om mej med min prins?

    SvaraRadera
  6. Anonym3:20 em

    :o):o):o)


    Kulprutan

    SvaraRadera