onsdag, juli 22, 2009

När naturen läker

Ta groblad!
Rådet kom från Eva i Paradiset – fast hon heter Hannele och Paradiset ligger på Hisingen.
Jag hade ju fått ett stick av ett ilsket bi, ilsket eftersom jag klev på det med min högra fot. Och det där sticket, det kliade som bara den, inget hjälpte.
Det var då rådet kom: ta groblad!

Faktum är att groblad, Plantago major på latin, i familjen Plantaginacea (tänk att vissa saker man lärde sig i skolan glömmer man aldrig hur oanvändbar kunskap det än är) och ”läkarblacka” på värmländska, har ett grundmurat rykte som välgörare. I Barndomslandet hejdade vi blodflöde från skrubbsår med de där gröna bladen, till exempel.

Men nu när jag skulle leta upp några stod de plötsligt inte att finna! Trots att groblad måste vara en av våra i särklass vanligaste växter!
Jag fick leta lite längre hemifrån, och det är klart att de fanns där. Fast jag kan inte säga att jag märkte någon större inverkan på min svullna och kliande fot – nu har det i alla fall lagt sig.

Däremot så blev jag påmind om hur jag använde mig av naturläkemedel den enda gång i livet då jag var med om en riktigt farlig trafikolycka. Det var i Guatemala, jag satt vid ratten på min nya lilla knallgula folka, när en röd lastbil plötsligt körde över på sin vänstra sida och kom rakt emot mig.

Jag girade tvärt åt mitt vänster och det var väl det som gjorde att vi överlevde, min passagerare och jag. Och bortsett från att jag var allmänt mörbultad hade jag ett ordentligt skärsår runt vänster öga. Det syddes, med ganska många stygn – tolv om jag minns rätt.

Ingen trodde att jag genomgått en skönhetsoperation, precis. Såg helt enkelt för eländig ut. Och det var fler än jag som undrade hur ärret skulle bli. Det var då rådet kom: gör som indianerna gör, gnid med insidan av skalet av en güisquil.

Güisquil är en grön, till formen paprikaliknande frukt som växer på träd. Den har fast kött och används ofta i matlagningen i Guatemala, en billig ingrediens som inte smakar särskilt mycket. Jag hade aldrig tidigare köpt någon, men självklart gick jag nu till närmsta mataffär och handlade.

Med min helsvenska potatisskalare tog jag en bit skal av den gröna frukten. Jo minsann, strax kröp små pärlor av vätska ut. Det var det undergörande medlet! Tog skalbiten och slog mig ned med en bok medan jag gned skalet över mitt ögonbryn fram och tillbaka. Tog nytt skal, gned mera. Höll på så där varje dag tills det var dags för mitt återbesök hos läkaren.

Väl där bekände jag att jag ägnat mig åt läkekonst a la Mayaindianerna, säkerligen med längre tradition än västerländsk kirurgi, men ändå en aning pinsamt. Vad tyckte då doktorn, själv guatemalan? Han log. Och sa:
-Det har definitivt inte gjort någon skada, tvärtom. Jag kan ju säga att det hade gått lika bra med lite Nivea eller nån annan kräm du har i badrumsskåpet, för det är massagen som gör verkan. Men mayafolket hade sällan Nivea, så de löste det på sitt eget vis!

Där ser man. Mitt ärr syns knappt alls (det gick bort fortare i pannan än i hjärnan, för i åratal fick jag förhöjd puls så snart jag såg en röd lastbil).
Så varför skulle vi inte tro på groblad, både Hannele och jag?

Copyright Klimakteriehäxan

PS Om någon undrar hur det gick för min väninna som satt bredvid mig i framsätet så gick det bra. Inte en skråma, märkvärdigt nog!

9 kommentarer:

  1. Det är väldigt intressant med växter och deras kraft, går inte att underskatta. Även läkemedelsindustrin, Astra och andra, är intresserade. Själv blev jag väldigt förvånad över, hur effektivt vanlig groblad tog bort både smärta och svullnad.

    SvaraRadera
  2. P.S.
    Viktigt att du gned fram lite grön saft..

    SvaraRadera
  3. Jag försökte, men det kom ynkans lite!

    SvaraRadera
  4. Visst måste ju naturmediciner har kraft. Det är ju därifrån många av våra syntetiska mediciner hämtat sitt ursprung.

    SvaraRadera
  5. Jag brukar bulta lite på bladet med ett knivskaft eller nåt, och använder insidan om det är blodvite och ovansidan emot om det är nån sticka som ska dras ut.

    jag tycker det funkar, men läkarvetenskapen skulle nog säga att det hade läkt ändå...

    SvaraRadera
  6. Den där olyckan lät alldeles förskräckligt hemsk.

    SvaraRadera
  7. Lisbeth /londongirl6:19 em

    Vilken otäck olycka du var med om...det kunde verkligen gått illa där.

    Tror inte att det växer ett enda groblad här ute på den här lilla ön. Måste kanske plantera in lite. ;-)

    SvaraRadera
  8. ... så jag kanske ska förmå den nyopererade dottern att massera ärret som hon avskyr att ha, hon har en "wundsalbe" från Weleda som en annan nyopererad rekommenderade ...

    SvaraRadera
  9. Det finns mycket gammal, väl beprövad, klokskap som vi har förträngt och "glatt" ersatt med syntetiska läkemedel. Med massor av bieffekter... Och den gamla klokskapen synas med rynkad panna av "vetenskapen"...

    Huvva vilket ruskigt tillbud...

    SvaraRadera