måndag, februari 23, 2009

En utmaning att bläddra sig fram till

Från Cicki kom en liten utmaning i den litterära nischen.
Utmaningen lyder så här:
1. Ta fram en bok som du gillar och som har minst 123 sidor.
2. Slå upp sidan 123.
3. Leta efter 5:e meningen.
4. Citera de följande 3 meningarna.
5. Skicka vidare till minst en av dina bokvänner.

Jag tittar mot mina överfulla bokhyllor och undrar vad jag ska välja när jag nu bestämt mig för att efterkomma den där uppmaningen. Min blick faller på ett av mina nyförvärv, jag som egentligen aldrig mer ska skaffa en bok …

Men någon gång kort före jul ramlade jag över ett extraerbjudande (hm) och köpte båda de böcker om Marianne Höök som Annette Kullenberg står bakom. Den ena är en antologi med Hööks egna texter, en riktig tegelsten, den andra är en biografi.
Jag minns egentligen inte att jag någonsin läst texter av denna berömda penna – hon har varit död i nästan 40 år. Ändå kände jag mig nyfiken.

Biografin har en titel som kanske är ett rekord i sig, ett längdrekord: ”Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet”. Allra först finns ett citat av Selma Lagerlöf: ”Det farligaste som finns är att vara snäll”. Lägg ihop de två och jag antar att man kommer i rätt stämning. För det är helt klart att här handlar det om ett liv med många skuggor.

Raskt bläddrar jag fram till sidan 123 och här kommer de tre meningarna:
”Mest skriver hon till en flicka som heter Kerstin. Kanske är det en väninna som bor i Sunne på somrarna. Mellan raderna kan man ana att hon sällan, nästan aldrig vill anförtro sig om sina besvikelser eller sin ensamhet till sin kompis Kerstin.”

Marianne Höök tog sitt liv, efter tre äktenskap, lite fler romanser (Olof Palme?!), tjusiga fester, fantastiska kläder, resor både i jobbet som journalist och privat. ”Hon gav upp” skriver Kullenberg om slutet på ett människoöde ur verkliga livet.
Jag ska verkligen läsa den där boken, inte bara bläddra och tjuvtitta, som nu.

Copyright Klimakteriehäxan

Minst en av mina bokvänner ska jag skicka stafettpinnen vidare till - ja vad säger du, Londongirl? Har du nån bok som passar att bläddra i?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar