lördag, januari 03, 2009

Möte med elementen

Vet inte riktigt vad jag ska tro om det här året som är alldeles färskt. Om inledningen ger indikationer på hur resten ska bli är det inte särskilt lovande.
Det startade redan på nyårsnatten.

Jag började brinna. Hade en sak med fårskinn på mig, det var ju ganska kylslaget, och sträckte handen efter något ätbart som fångat mitt intresse. På bordet stod också levande ljus, och innan jag hann tänka kände jag värmen längs armen. Tillsammans med en kompis som stod precis bredvid släckte vi direkt – med bara någon millisekund till godo slapp jag förvandlas till en fackla, vilket inte hade varit nyttigt.
Dock rynkade alla omkring mig på näsan medan kvällen framskred. Jag luktade illa, väldigt illa. Kom ändå billigt undan.

Så skulle jag ta en promenad i det vackra vädret. Kameran i ena fickan, telefon i den andra – man är ju alltid nåbar, bevars.
Ingen ringde. Men kameran ville jag använda. I kylan som kommit och hälsat på har vattnet bildat former tillsammans med träd och stenar vid Årstavikens strand, små konstverk som glittrar, is som juveler.

Den roligaste isformationen fanns på en trädstam som hänger ut över vattnet. Den skulle jag föreviga.
Jo, visst såg jag att det kunde vara halt på stenarna. Men jag hade ju ändå skor med bra sulor. Och jag rörde mig försiktigt.
Vad hjälpte det? Fötterna började glida, allt gick i ultrarapid, men var absolut omöjligt att hejda. En sko rakt ner i vattnet, strax därpå den andra, höger hand också. Brrrrr, så kallt! Och så vått! En man såg mitt bad och kom till undsättning, även om jag egentligen ingen behövde, eftersom jag befann mig två decimeter från land på ungefär en halv meters djup.

Det droppade om telefonen, kameran såg torrare ut. Själv var jag genomblöt nästan upp till midjan. Promenaden tillbaka hem gick i hög fart, men kläderna hann frysa stela i alla fall.
Väl hemma igen tömde jag skorna, hängde in dunjackan i torkskåpet och blåste varmluft på telefonen med hårtorken. Hjälpte inte.

Ingen mobil alltså. Kameran verkar funka. Kläderna har torkat (men inte skorna). Jag kommer inte att ha mardrömmar, det här var inte farligt, bara fånigt. Mina knän är blåslagna och ömmar, höger tumme verkar stukad. Inte mycket att bråka om.

Men har jag nu redan varit utsatt för både eld och vatten innan 2009 är två dagar gammalt verkar prognosen lite sisådär.
För även om man ska umgås med elementen vill jag gärna ha lite mer att säga till om när det där umgänget ska utformas.
Ska jag hamna i en sjuhelsikes storm härnäst? Jordskred?
Om man prompt vill se det inträffade från den positiva sidan så har jag i alla fall aldrig förr inlett utebadarsäsongen redan den 2 januari.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Om jag fick den där bilden? Tyvärr, den är fortfarande otagen. Håll till godo med en annan, från minuten innan mitt ofrivilliga isbad!

11 kommentarer:

  1. Anonym12:43 em

    Du får se det som så... att du gör bort allt elände redan på en gång, så har du det gjort. Liksom. Sedan kan du glida på en räkmacka genom resten av året. Utan bekymmer.

    Så måste det ju vara!

    God fortsättning på det nya året!

    SvaraRadera
  2. Om man tar en funderare på de två resterande så behöver det inte vara något fel med vare sig frisk luft eller jordkontakt!

    SvaraRadera
  3. Anonym1:23 em

    Du får förlåta om jag fnissade när jag läste. Du skriver och beskriver så ruskigt bra.
    Hoppas du slipper bli förkyld i sammanhanget och att skorna torkar så småningom.
    Men Häxan, visst är vi väl överens om att priset är LÅGT, aldrig BILLIGT. En vara kan vara billig - ett pris kan vara lågt (eller inte).
    Du som gärdar så om det svenska språket.
    Hm....

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  4. Så du ställer till det. Du måste vara rädd om dig. Tur allt gick bra ändå. Nu kanske du klarar dig resten av året. Allt avklarat på den gång.

    SvaraRadera
  5. I dag sitter jag i a f torrt! Och Kulsprutan, jag håller med, det där slank med, jag ogillar det även om det är en väldigt vanlig formulering. Men jag ändrade!

    SvaraRadera
  6. Anonym5:03 em

    Ja jag är fortfarande djupt skeptisk till 2009. Det går liksom inte att överbevisa en fatalist som mig om att dets ka gå bra, förrän det bevisligen har gått bra. Och vem är det då som ska se till att det går bra? Jo jag. Och hur säker vågar man vara på dne saken? INTE!

    Jaja..det går väl över. :-) Så också 2009 om man tänker efter.

    SvaraRadera
  7. Anonym8:48 em

    Wow, allt för en bra bild... Skönt att det gick bra. Jag har inte brunnit, men halkat, och glidit ner på grön sörja, lava, fick sitta i trosor i bilen, jag har visat bild på mej... http://hannelesparadis.blogspot.com/search?q=kayaking

    SvaraRadera
  8. Anonym8:02 fm

    Flöt du i vattnet?

    SvaraRadera
  9. Kimmi - vi får ta tag i det!
    Hannele - klara likheter, nu när jag kollat in resultatet av din halktur i kajaksammanhang!!!
    Anonym - om jag flöt?!?! Nja, som jag skriver, jag var ju inte i hel och hållen. Men annars flyter man säkert på fläsket en stund även i iskallt vatten. Och simmar. Men i ärlighetens namn tycker jag inte du ska pröva, så kul är det inte!

    SvaraRadera
  10. Anonym6:48 em

    Nu kan det bara bli bättre hoppas jag.
    Take care!

    SvaraRadera
  11. Vilka äventyrligheter du hunnit med redan! Men...vi får väl hoppas att det stoppar med det här...
    Du får lov att vara rädd om dig, jag vill gärna komma hit och fnissa åt dina inlägg;)
    Jo, vi är hemma i Sverige för att fira jul och nyår med barn och släkt, åker tillbaka till värmen nästa söndag.

    SvaraRadera