måndag, december 01, 2008

Att klä en gran

Tio originella julgranar ställs ut just nu i en hotellobby i Stockholm. Granarna är pyntade, men ingen av dem ser nog ut exakt som din eller min gran brukar se ut på julaftons morgon.

Utsmyckningen är gjord av tio kända profiler i den svenska modevärlden, och granarna är sinsemellan otroligt olika – från en extremt avskalad kungsgran med grenarna tuktade i olika former och några enstaka glasprismor invid stammen (Nygårds Anna Bengtsson) till en annan som formligen drunknar i färgglada prydnader (Martin Bergström).

Martina Bonnier har helt sonika trätt en brudklänning över de gröna grenarna, Ebba von Sydow har gått på it-linjen och hängt upp kopior på de bilder hon använt på sin blogg under året.
I en av de där granarna hänger klänningar i stället för klot eller polkagrisar. Det är trettio stycken plagg sydda i thaisiden i olika färger, med tyllunderkjol, i en storlek som är större än Barbies men mindre än andra dockors – fast midjan är förvisso av Barbie-typ.

Maria Westerlind är designern som valde att klä sin gran i mini-klänningar, och man kan tydligt känna igen stilen från hennes kollektioner.
Hon har förminskat ett ”riktigt” mönster, plaggen har skurits ut enligt konstens alla regler, varje klänning är noggrant fållad och skärpet i kontrastande färg på plats.
Alla trettio hänger dessutom på en specialgjord galge – dem har Marias man knåpat ihop.

Sidenet glänser förstås, men granen har girlander också. De består av stora säkerhetsnålar av den typ som traditionellt används för att hålla ihop kiltar – släktnamnet Westerlind var förr i världen ett ganska berömt kjolmärke, kanske är säkerhetsnålarna överblivet gods därifrån?

På hemväg från hotellets julgransskog passerar jag Granen, den som för tolfte året i rad ståtar på Skeppsbron och som tändes i går. 37 meter hög är den och i år pryds den bland annat av discobollar.
Årets gran är precis lika Kalle Anka-prydlig som den brukar vara, och jag känner faktiskt ingen som inte gillar den.

En kompis har en vuxen dotter som är utflugen till huvudstaden. Nu har han försökt locka hem sitt barn till julen och som dragplåster använde han granargumentet:
-Visst vill du väl komma på julafton, vi har ju gran som vanligt, det har väl inte du?
Barnet, som kinesar i andra eller tredje hand hos någon kompis, fnös och sa:
-Men pappa, jag behöver faktiskt bara kasta en blick genom fönstret så ser jag ju Sveriges snyggaste julgran – vad är problemet?

Ja, tar hon dessutom en sväng förbi de tio modeskaparnas skapelser får hon kanske sitt lystmäte.
Medan mor och far sitter där med sin hemmagran och längtar, och de första barren stillsamt dräller ner på golvet med ett nästan ohörbart rassel ...

Copyright Klimakteriehäxan

Nyfiken på de "designade" granarna? Här hittar du bilder på alla tio!

1 kommentar:

  1. Det finns fördelar med att bo i liten stad... men man missar en del kul också!

    I dag hörde jag en kollega berätta om när hennes barn klädde granen - föräldrafritt - och när hon kom hem var den fullhängd med sockor och kalsonger... rena... :)

    SvaraRadera