tisdag, augusti 28, 2007

Dags för loppis

Det drar ihop sig till loppis på vår gata.
Min inställning är kluven.
Å ena sidan välkomnar jag chansen att få lite rensat i hyllor, skåp och lådor.
Å andra sidan betyder det en hel del jobb.

Men när bokhyllan bågnar och garderobsdörren med knapp nöd går att stänga är det naturligtvis bra att göra något åt saken. Man behöver inte anstränga sig för att hitta böcker som aldrig kommer att locka till omläsning, plagg som inte ens i teorin går att klämma in sig i igen och skor som fötterna sagt upp bekantskapen med för länge sedan.
Inte behöver det vara särskilt gamla prylar heller, ett och annat är så gott som oanvänt.

Fast även om det där med att få tillbaka några kronor för felköp eller urväxt är positivt så är det kanske ändå den sociala biten som frestar mest.
Vi har haft loppis förr, nämligen.
Då träffar man grannar som man nästan aldrig annars ser. Folk som på sin höjd delar hiss en gång i månaden hinner prata med varandra. Nyinflyttade ser på oss inbodda med nyfikna ögon, veteranerna kan ge lite historia om grannskapet och tipsa om kvarterskrogar eller genvägar.

En del av fyndjägarna känner man också igen, som kvinnan vars barn är ganska exakt ett år yngre än mina. För några år sedan köpte hon gärna det som just blivit för smalt och kort för mina telningar.
En farbror kommer alltid tidigt för att kolla om någon säljer gamla LP-skivor – rätt platta är guld värd för den som kan vinyl-marknaden. En annan frågar efter silver och mässing. Bor väl i ett riktigt bling-bling-paradis, kanske.

Sedan finns det en annan problematisk sak med de här evenemangen: inte sällan plockar jag upp mina utrensade saker bredvid en granne som råkar vilja göra sig av med något som faktiskt skulle passa jättebra hemma hos oss… och i stället för att sälja står man där och köper! Helt i strid med hela grundtanken!

I slutändan hamnar man ändå oftast på minus i prylhögen och ett plus, om än litet, i plånboken. Överblivna stycken kan kanske fördelas mellan Myrorna och grovsoprummet.
Förhoppningsvis går någon hem från just mitt loppisbord med en bra bok, cd eller något annat som kommer att förgylla vardagen.
Eller julen.
Ganska naturtrogen och snygg plastgran i gott skick, någon intresserad?

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Anonym8:06 fm

    Du sa nåt... borde kanske ha en liten loppis jag med. Har för mycket saker nu när det ska bli omändring i mitt liv.

    Ha de bra!

    SvaraRadera
  2. Anonym11:37 fm

    Jag har bara sålt på loppis en enda gång i mitt liv. Det var bökigt och stökigt och folk som visste vad de höll på med kom och prutade ner alla de bästa godbitarna till ingenting, redan tidigt på morgonen. Sedan gick det trögt. Nä, tålamod med loppis har jag nog aldrig igen.

    SvaraRadera
  3. Anonym1:44 em

    Visst kan det bli jobb, men numera tar jag med mej bara en kasse till Emmaus då och då.

    SvaraRadera
  4. Anonym1:45 em

    (sålde en gång med kompisar, rik blir man inte)

    SvaraRadera
  5. Nä, rik blir man inte. Men det är kul om nån hittar något som passar och gör honom/henne glad över fyndet!

    SvaraRadera