onsdag, juni 06, 2007

Tack för solkatterna, Povel!

Det blev tråkigare i Sverige i dag.
Mycket tystare.
Povel Ramel, som just fyllde 85 – och som jag födelsedagshyllade här på bloggen, med förhoppningen att han skulle roa oss i många år till – är död. Beskedet att en av nationens största genier lämnat oss spreds i landet på självaste nationaldagen.

Man kan naturligtvis säga att han inte dog ung, men en yngre 85-åring tror jag är svårt att leta upp, åtminstone vad ord och toner beträffar.
"Dax igen" hette en av Knäpp Upps revyer. Nu bli det inte dax för Povel mer.
Men det är definitivt dax igen att plocka fram skivorna. Där lever han vidare.

Själv tackar jag dessutom lite extra, för i mina mail har jag sedan länge ett Povel-citat som avslutande hälsning.
Den lyder:
”Det bor en solkatt i varje skärva.”
Och det gäller, även när solkatten är svårt att upptäcka, det ska man komma ihåg.
Citatet som jag gjort till mitt är hämtat ur "De sista entusiasterna", om någon skulle undra.

Sådan tror jag bestämt att han var, Povel. En entusiast ut i de gudabenådade pianistfingerspetsarna. Full av allvar. Full av humor. Full av musik. Full av solkatter. Full av lek. Full av liv. Ända in på spurtsträckan - nu sörjer jag ännu mer att jag inte lyckades se det som blev hans allra sista show, "Ramel A La Carte", i våras.
Den skulle ha återupptagits i höst, det var redan bestämt.

Nu kan ingen tacksam publik klappa fram ännu ett extranummer, vissla och stampa för att få ett da capo.
Men hyllningarna hörs förhoppningsvis uppåt, mellan ropen "Var är tvålen?" och "Måste vägen till Curacao gunga så?" och några andra fenomenala fraser som vi aldrig glömmer.

Copyright Klimakteriehäxan

Kommentarer till Povels frånfälle finns här och här - och säkert på en massa andra ställen, för hans fan club är enorm!

6 kommentarer:

  1. Åh ett sånt fantastiskt citat - kan jag knycka det? Tack...

    SvaraRadera
  2. Anonym10:25 em

    En mästare i ordlek har slutat leka.
    Som tur är finns du, Häxan, som påminner oss om hans snillrika utryck.
    För mig personligen är solkatten samt skärvan en ovärderlig fras och känns som om den skrevs för mig personligen.

    Tårarna flödar.

    R I P, Povel. You have good company up there! Kom ihåg: ....och över alltihopa lyser Moder Sol.

    SvaraRadera
  3. Anonym10:27 em

    Fattas ett "t" i uttryck men jag tror både Povel och Häxan förlåter.

    SvaraRadera
  4. Anonym12:42 fm

    Då får nationaldagen plötsligt sitt eget värde. Vi sörjer/firar Povel Ramel död. Låter värdigt.
    Och så slipper vi kanske allt hysteriskt flaggviftande och skenheligt bugande inför Knugen (accepterar naturligtvis dyslexi som ett handikapp) etcetera när man vet att han egentligen hellre ville stanna hemma på slottet och läsa Fib-Aktuellt. Jag menar förstås senaste numret av Playboy. Utvecklingssidan allså.

    SvaraRadera
  5. Anonym9:59 fm

    Ja det är så sorgligt, han skulle liksom alltid finnas där. Men hans ord och musik lever vidare. En sådan fantastisk ordkonstnär! Jag har alltid beundrat honom. Om jag bara hade en promille av hans talang skulle jag vara glad!

    SvaraRadera
  6. Anonym11:45 em

    Han fick i alla fall vara verksam in i det sista, fint arv han lämnar efter sej.

    SvaraRadera