fredag, oktober 20, 2006

En 3-årsdag mot alla odds

I morgon är det lördagen den 21 oktober. En liten flicka vi alla hört talas om fyller tre år.
Hon heter Charlotte Wyatt, men kallas mest för Baby Charlotte*, och hon blev världsberömd för att hennes föräldrar kämpade för hennes rätt att leva medan läkarexpertisen hävdade att hon borde få dö.

Baby Charlotte vägde bara ett drygt halvkilo när hon föddes, mycket för tidigt. Hon hade en svår hjärnskada och risken att hon skulle sluta andas var stor. Doktorerna på St Mary-sjukhuset i Portsmouth, England, ville att naturen skulle få ta ut sin rätt, att ingenting skulle göras för att förlänga hennes liv. Man sa till hennes mamma och pappa att allt deras barn kunde uppleva var smärta, att de aldrig skulle kunna få kontakt med sin lilla flicka, att hon faktiskt var ett hopplöst fall – och att det enda barmhärtiga var att låta henne dö. En domstol gav läkarna rätt.

Men Darren och
Debbie Wyatt ville annorlunda. Med hjälp av jurister gick de mot läkarna och domen, och deras dotter fortsatte att leva medan en lång och besvärlig rättsprocess framskred.
Till sist vann föräldrarna över läkarna. Baby Charlotte skulle få all hjälp medicinsk expertis kunde bjuda, och hon skulle ges chansen att leva vidare.

Darren och Debbie
besökte sin lilla flicka på sjukhuset varje dag. Sjukhuspersonalen ansåg att babyn varken kunde se eller höra. Men föräldrarna sjöng för henne, de pratade med henne – och de hävdade bestämt att hon kände igen dem, att hon kände deras kärlek.
Hemma fanns Charlottes syskon – ett äldre barn, och två småsyskon födda efter Charlotte.

Och Baby Charlotte
trotsade sina dåliga odds. Hon fortsatte att vara ett svårt handikappat barn, men tidigare i år var sjukhuset ändå redo att låta henne åka hem. Visserligen behövde hon fortfarande få syretillförsel, och visserligen skulle hon fortfarande sondmatas, men till och med läkarna medgav att hon verkade bättre, och hennes förväntade livslängd blev plötsligt år eller månader i stället för som tidigare veckor eller månader.

Det var bara det att vid det laget hade Darren och Debbie Wyatts äktenskap fallit sönder. De hade inga krafter kvar. Baby Charlotte hade inget hem att komma till, familjen var splittrad.
Därför firar Charlotte sin 3-årsdag, som få hade trott hon skulle få uppleva, på sjukhuset i Portsmouth.
Och det som kunde ha varit en riktig solskenshistoria och ett vittnesmål om hur mycket föräldrars starka kärlek till sina barn kan åstadkomma, det fick i stället en final i moll.

-Kritisera inte
föräldrarna, säger en psykolog i brittiska Daily Telegraph.
-Beundra dem i stället för att de höll ut så länge och respektera dem för att de verkligen försökte. Och känn sympati för dem, i en situation som måste vara oerhört jobbig.
Sympatin måste förstås också omfatta Baby Charlotte, som efter allt hon fått utstå trots allt uppnått sin tredje födelsedag.

Nu söker man ett lämpligt fosterhem åt henne, medan debatten om hur mycket det är rimligt att satsa på barn i situationer liknande Charlottes går vidare, inte bara i England.
Föräldrakärlek och pengar ligger i olika vågskålar, tillsammans med hopp och förtvivlan – och samhällsekonomiska hänsyn.
Under tiden kämpar Baby Charlotte vidare mot ännu en födelsedag, mot alla odds.

Och alla vi föräldrar till alldeles "vanliga" ungar har anledning att än en gång reflektera över vår tur - vi som vunnit högsta vinsten i lotteriet om livet.

Källor: Daily Telegraph och Times
*Ej att förväxla med den Baby Charlotte från Australien som TV 4 lär ha visat en dokumentär om nyligen.

Copyright Klimakteriehäxan

1 kommentar:

  1. Anonym12:18 fm

    Har en liknande situation här i min bekantskapskrets. Men där har föräldrarna inte separerat utan fått ett friskt barn efter det skadade. Tufft liv för familjen. Inte värt det. "Morskan"

    SvaraRadera