måndag, december 19, 2005

När hela gatan blinkar

Just den här veckan ringlar sig en tät och långsam bilkö norr ut från Miami.
Det är en blandning av turister och fasta floridabor som tar en tur till en av delstatens stora sevärdheter: The Christmas Street.
På vägen dit passerar de vad som brukar kallas för världens högsta julgran – ett enormt träd utanför skandaltidningen National Enquirers stora hus. Den lyser och glimmar förstås ordentligt, men det är ingenting mot de syner som väntar den som kommit hela vägen till julens egen gata i North Miami.

Riktigt hur historien började har jag aldrig fått klart för mig, men traditionen har vid det här laget flera tiotal år på nacken.
Det går ut på att man redan tidigt i december börjar hänga upp lampor på varenda fläck man disponerar över: husfasader, tak, trädgård, stängsel, garage, buskar, swimmingpool, jaccuzibalja, brevlåda. Och inte vilka lampor som helst. Nej, alla storlekar, färger och former finns representerade. Och de allra flesta blinkar.

När kvällsmörkret lägger sig går elförbrukningen i området upp dramatiskt. Alla ljusslingor tänds, allt börjar pulsera. Hela gatan blinkar. Musik av skilda slag studsar över tomtstaketen och överröstar rasslet av vinden i palmkronorna. Vad som normalt sett står absolut stilla snurrar och roterar eller studsar upp och ner. En överdimensionerad tomte med självlysande skägg, ren, släde och ljusfyllda paket hohoho-ar på taknocken bredvid en falsk skorsten av plast.
Och på trottoaren utanför trängs besökarna, shortsklädda, med kamerorna i högsta hugg i svettiga nypor.
Det är omöjligt att inte bli tagen av detta överflöd av juleljus. Alltså återkommer åskådarna år efter år – för tro inte att begivenheterna ser likadana ut. Å nej, att upprepa sig är under den värdighet som invånarna på Christmas Street känner.

Planeringen på julgatan pågår året runt. Nya former och färger, fler lampor, ännu originellare idéer jagas ständigt. Och eftersom attraktionen numer är så etablerad går det att hitta sponsorer till det mesta. När jag strosade runt bland julhusen hade till exempel en familj en Harley Davidson invirad i ljusgirlander roterande i trädgården. Ingen idé är för absurd, inget infall lämnas oprövat.

Det finns en komplikation med livet som invånare på The Christmas Street, bortsett från den svindlande elräkningen.
Det går inte att flytta dit om man inte tänker fortsätta att blinka i juletid.
Hur skulle det se ut – ett svart hål mitt i alltihop?

Inte undra på att amerikaner som kommer till Sverige så här på vintern tycker att vi har det onödigt mörkt omkring oss.
Men så är det ju också ständigt mer och fler julslingor på våra balkonger och i våra trädgårdar. Så kanske är vi på väg till en svensk julgata, någonstans.
Med en roterande motorsåg klädd i rosa lampor och en Arla-kossa i neon och en aldrig så liten byst av Alfred Nobel som tänds och släcks.
Någon frivillig som anmäler sig?
Blink blink.

Copyright Klimakteriehäxan

2 kommentarer:

  1. Det är något skräckfyllt fascinerande amrisarna och deras faiblesse för allt möjligt och omöjligt bling-bling, plingeliplong, ho-ho-ho, glitter, ljus and whatnot! så här till jul, if you ask me.
    Skulle gärna kunna tänka mig att vara deras "svarta hål". På ren trots, alltså. *får horn i pannan* Men då hade de väl stämt h*cken av mig, heh. Så det får vänta tills jag har råd att hosta upp några hundra miljoner dollars ;)

    SvaraRadera
  2. Anonym3:08 em

    Min hjärna skapade jättefort en tydlig bild av huset med Alfred Nobel-bysten och jag skrattar än. Här i vår stad finns det en familj som satsar på ljusslingor så kanske tipset ska vidarebefordras till dem. För något år sedan hade de även installerat något med röresledetektor som startade julsånger som spelades i mycket raskt tempo och på hög volym så snart någon passerade deras brevlåda. Grannarna blev fort mätta på julmusiken då familjen bor alldeles vid infarten till området så ALLA måste passera deras brevlåda. Dag som natt...

    SvaraRadera