Lycka är (också) en databas

Det finns ett nytt ställe att besöka på nätet:
The World Database of Happiness.
En sajt där all forskning om lycka ska presenteras: hur ser den ut, hur uppnår folk lyckan, hur definieras lycka på olika ställen på jorden?
En hel del undersökningar görs uppenbarligen på området, även om inte allt kan passera som vetenskap. Det stora intresset vet bokförlagen att utnyttja. Bokfloden ökar ständigt med skrifter från olika guruer, från Dalai Lama och Shirley MacLaine till Doktor Phil och Patricia Tudor-Sandahl.

En holländsk forskare står bakom projektet med databasen om lycka. Han är professor i sociala villkor för mänsklig lycka vid ett universitet i Rotterdam – och lycklig med det, får man hoppas.
Han anser sig redan nu ha en hel del i ämnet alldeles klart för sig.
Ett sätt att definiera lycka är enligt denne man att skaffa ett mått på hur mycket man tycker om sitt liv. Vilka förändringar tror folk att de skulle bli lyckligare av? Svaren på den frågan ger också god vägledning. Men, hävdar lyckoprofessorn, människorna lever med rader av felaktiga föreställningar om vad som gör en mer eller mindre lycklig.

Till exempel slår han fast, att detta med att skaffa barn minsann inte är det samma som att bli lycklig.
Barn minskar snarare lyckan, hävdar professorn, utan närmare förklaring.
Även om man med hjälp av ungarna ofta kan öka sitt sociala kontaktnät – vilket i och för sig är bra för det allmänna välbefinnandet, det håller han i alla fall med om.

Nu undrar jag bara vad det är för fel på mig som faktiskt anser – efter snart tjugo år som mamma – att mina två barn i högsta grad har bidragit, inte bara till ett ökat socialt kontaktnät, utan också i synnerligen hög grad till att jag känner mig lycklig?
Uppenbarlig en praktfull feltyckning, enligt professorn.
Fast jag tror att jag framhärdar.
Och blir nog ingen trogen besökare på World Database of Happiness.

Copyright Klimakteriehäxan