söndag, augusti 28, 2016

Skyltsöndag med Behag


Butiken ligger på Kyrkogatan i Arvika och har specialiserat sig på bad- och underkläder. Någon fick en snilleblixt. Företaget fick heta B(e)haget och ett bra B fanns i sortimentet: en behå. Visst är en sådan kreativitet värd uppskattning! Lockar kanske till shopping också, även om man inte just planerat att köpa en bikini ... i alla fall inte just i dag ... Beach 2017 är trots allt rätt avlägsen!
Skyltsöndag hittar du till den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, augusti 27, 2016

Just nu läser jag ...

Ibland måste man fundera en god stund innan det poppar upp ett svar på Annikas fråga som ska besvaras i Bokbloggsjerkan.
Men andra veckor är det enkelt. Som denna gång, när frågan i all kort- och enkelhet lyder:
Vad läser du just nu?

Den bok jag började läsa i natt köpte jag i går, vid ett besök på Selma Lagerlöfs Mårbacka. Har varit där flera gånger, men den senaste var riktigt länge sedan. Det är ett spännande hus med så oändligt mycket minnen och historia innanför väggarna. Dessutom en vacker trädgård med blommor, grönsaker och fruktträd, servering förstås. Och butik, som mest är en bokhandel.

Där hittade jag en bok jag inte hört talas om, om en person jag knappt heller hört talas om: Selmas äldre bror Johan. Titeln på boken berättar mycket: "Kära syster! Jag tycks hafva otur i allt!" Det handlade bland annat om pengar, men också om arbete och tiden som invandrare i USA.

Torbjörn Sjöqvist, avlägsen släkting till Selma, har sammanställt boken som innehåller både brev och bilder. Den gavs ut 2010 på Mårbacka förlag.

Jag är sedan åratal fascinerad av den svenska och värmländska författarikon som Selma Lagerlöf utgör och det var riktigt roligt att gå omkring i hennes rum i går igen, dessutom hade vi en jätteduktig guide som kunde sitt ämne (det är inte alltid fallet med turistguider minsann).

Sedan hade vi sådan tur att vi var bara fyra i gruppen som bokat visning, så det blev ett privat litet kunskapsseminarium som kunde avslutas med en fika och Selmas vinbärsgömmor, en kaka som också innehåller kokos. Den lär ha varit en favorit.

Visst är det kul att upptäcka att Selma inte bara kunde skriva, hon var företagsledare också! Med ett 30-tal anställda som hade för tiden ovanligt hyggliga arbetsförhållanden. Dessutom var hon road av alla sorters nymodigheter: kristallmottagaren bjöd på radioprogram, Aga-spisen i köket var en stolthet, man installerade interntelefon från arbetsrummet till köket och visst skaffade hon skrivmaskin, även om hon själv knappast använde den.

En ovanlig ingrediens bjöd gårdagens Mårbacka-utflykt på, en begivenhet som bara inträffar en gång på våren och en på hösten. Det hördes ett väldigt skränande över markerna runt det pampiga huset. Hundratals eller möjligen tusentals tranor samlas på ett par gärden nära den lagerlöfska tomten. De tar tydligen mat- och vilopaus där på väg norr- eller, som nu då förstås, söderut.
Akka från Kebnekaise såg vi dock inte till. Men så var han ju heller inte trana.

Där nere på ängen går tranorna. Fast du ser dem inte ... du får tro mig, jag både såg och hörde dem!


Klassisk Mårbacka-pelargon i serveringens fönster, bra kombination med fina gammeldags gardiner!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, augusti 25, 2016

Uppskjuten premiär

Ännu har jag inte begått den, årets kräftpremiär. Men jag känner i hela kroppen att det verkligen börjar bli dags. Evenemanget kan inte skjutas upp hur länge som helst!

Vet hur det blir: jag står i butiken och velar, lyfter en förpackning, lägger ner den och plockar upp en annan, tittar strax på en tredje och så vidare. Vilken sort ska man ta?

Hur man än väljer kan man tänkas välja fel. Ett år var de röda härligheterna oätliga, jag fick gå tillbaka till affären med besvikelse skriven över hela ansiktet: en avbruten kräftpremiär är ingen kräftpremiär, sedan må Ulf Lundell vidhålla att en inställd spelning också är en spelning.

Det finns väl också gränser för hur mycket som ska satsas på evenemanget. För ett par år sedan föll jag för nubbeglas med vidhängande kräfta. Till saken hör att jag inte gillar nubbe. Fast jag kunde också använda glasen som ljushållare, det funkade.

Nu står jag på fina Klässbols linneväverioch inser att man kan köpa tabletter att duka på, linnedukar med två kräftor på. De kommer förstås bara att synas så länge inga tallrikar, bestick, brödbitar och servetter besudlar bordet och den stiliga dukningen ...

Nej, det blev inga kräfttabletter. I redan fulla skåp verkar det direkt korkat att försöka trycka in ytterligare textilier, bara tänkta att användas en gång per år. De kostar också uppåt 200 kronor styck.
Men det hindrar inte att jag tycker att de är jättefina. Och kanske perfekta för den som äter kräftor året om. Det kan man ju faktiskt göra nu för tiden, det där med premiär i augusti är faktiskt omodernt!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, augusti 24, 2016

När duken är på

Visst ser det välkomnande ut, bordet vid fönstret! Det ser ut att vara klart för sommarfika: nu kommer strax kaffekopparna, termoskannan, fatet med kardemummabullar, brysselkex och sockerkaka! Blombuketten från sensommarrabatten är också på plats. Men visst är det väl ändå duken som gör det?

Det där med bord och dukar, det är ett särskilt kapitel. Det skrevs för rätt länge sedan. Idag använder allt färre duk. Men den här interiören är från förr: i Oppstuhage, huset som konstnären Christian Eriksson byggde, till sig och sin familj, i utkanten av Arvika där han är född och Rackstadmuséet nu ligger. Löser man biljett till museet kan man också hälsa på hos Christian. Men fika får man köpa i museets kafé.

Duken på bordet är nyproducerad, men efter idé och mönster av Maja Fjaestad, Gustaf Fjaestads kreativa hustru, lika konstnärlig som han. Båda väl representerade på Rackstadmuséet.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, augusti 23, 2016

Tisdagstema SPÄNNANDE

Jag letade frenetiskt för att komma på något riktigt spännande i min egen vardag, men misslyckades. Så jag får ta min tillflykt till böckernas värld denna tisdag när temat är SPÄNNANDE. En nödlösning, erkännes!
Inte är jag någon deckarslukare, möjligen var jag det förr i något högre grad, men numera läser jag gärna andra sorters historier.

"Öppnas i händelse av min död" (The Husband´s Secret) av Liane Moriarty hamnade ändå i mina händer och nu har jag kommit mitt i vad som faktiskt är en riktigt spännande historia  först tyckte jag att det var lite många olika stickspår, men det visar sig att de går ihop efter ett tag.

Det här är en pocket som följde med augustinumret av Femina. Jag faller ofta för den sortens lockelse: när en tidning så att säga "bjuder" på en bok slår jag till, så vitt jag inte råkar ha läst boken redan eller såvitt den inte är skriven av någon jag vet att jag inte gillar (sådana författare finns).

Ha en trevlig tisdag där ute! Hos mig skiner solen och det är sommar än, eller igen!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett ord för dagen


PAPPAFEMINISM

-Möjligen är detta ett vanligen förekommande svenskt ord, men jag mötte det för första gången i dag. Det är Nils Hansson som på Dagens Nyheters Namn&Nytt-sida behandlar ämnet och också förklarar vad ordet betyder: "den plötsliga omvändelse som kommer över vissa fäder när de får döttrar och inser att dessa kommer att bli behandlade ungefär som alla andra flickor och kvinnor blir behandlade i vårt samhälle. När konsekvenserna av detta sjunker in blir de feminister och börjar argumentera i frågan ..."
Ja men så kan det ju absolut vara! Tror faktiskt att jag har några pappafeminister i bekantskapskretsen. Även om de hittills saknat etikett.

söndag, augusti 21, 2016

Litet inslag på långt bokbord

För 26e året i rad anordnas denna söndag Världens längsta bokbord på Drottninggatan i centrala Stockholm. Arrangemanget ingår i stadens kulturfestival och mer än 600 bord finns, i dubbla rader.

Någonstans i detta skrivarmyller finns jag, ett litet inslag och debutant i sammanhanget, nu en del i Författarcentrum Öst som har sin plats utanför Författarnas hus, nära Olof Palmes gata.
Håll tummarna för att det inte regnar och ta en promenad på det som denna dag är böckernas egen gata!

Mina böcker köper du denna dag till ett gruvligt lågt pris. Fast de är värda mycket mer ...!
Läs gärna recensioner och läsaromdömen här och här så köper du inte grisen i säcken!

UPPDATERING: Det var riktigt roligt! Sålde lite böcker, pratade med folk, återsåg gamla bekanta. Men tyvärr slog väderleksspådomarna in: vid pass klockan två började det regna ordentligt, efter att vi uthärdat ett par mindre skurar. Jag blev riktigt blöt trots regnplagg och paraply, och kvarvarande böcker hotades. Så trots att det var "förbjudet" gick jag hem i förtid. Men kan tänka mig att göra om alltihop ett annat år, då skulle man kanske också hinna se lite av alla de andra böckerna. Det gjorde jag inte i dag.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, augusti 20, 2016

Ordet för dagen


SAMBACENTRALEN

-Ja så fyndiga är de på Radiosporten att lyssnare som vill höra av sig angående tävlingarna under och sändningarna från pågående olympiska spel i Brasilien ska ange "sambacentralen" som hashtag eller mailadress. Man kan också komma till en telefonsvarare och lämna meddelande. 
Det har ju faktiskt getts ett antal anledningar för svenska idrottsvänner att brista ut i dans under de här spelen: bland annat ett historiskt fotbollssilver, simmarguld och senast i dag ett guld i mountainbike! 
Själv har jag inte bara lyssnat på radio utan också, till min milda förvåning, tittat på både brottning och taekwondo i tv, obegripliga sporter båda två. Men mitt blågula hjärta bultar i sambatakt när svenska tävlande ger järnet! #sambacentralen

Böcker och lärande

Böcker och lärande är två ting som hör ihop, oupplösligen.
Visst blir den som läser en visare människa!
Visst finns det massor av lärdom att hämta!
Visst är andras erfarenheter och historier något man lär av!

Veckans bokbloggsjerka har som nyckelord LÄRANDE. Eller som Annika formulerar det:
Känner du till någon bok i skolmiljö som du kan rekommendera, eller kan du ge exempel på en karaktär som innehar ditt drömyrke eller har du ”bokliga” erfarenheter av lärande på annat sätt?

Lustigt nog var den första titel jag kom att tänka på "Två år i varje klass" av Kar de Mumma/Erik Zetterström. Fast i den stod ju inte kunskapen i första rummet, det minns jag även om det var länge sedan ... däremot var jag högeligen road, men med tiden är den kanske inte ett skvatt rolig längre utan bara gammal!

Men om jag ska leta i minnet efter böcker som faktiskt lärt mig något konkret då? Ja den där galenpannan Andrée hamnar i ett nytt ljus när man läser Bea Uusmas "Expeditionen  min kärlekshistoria" och kombinerar den med "Ett sällsamt dubbelliv" av Lena Kåreland.

Eller så känner man sig hugad att grotta ner sig i Stockholms historia och då passar inte bara Per Anders Fogelström och hans serie (bäst i början) utan även Lena Kallenberg in, med "Apelsinflickan" först i raden.
Något lärde jag mig också av Herman Lindquist om Marie Antoinette och hennes tid när jag läste den underhållande "Axel von Fersen". Sedan är ju frågan hur länge man minns det man nyss läst.

Men någon bokfigur i mitt drömyrke kan jag inte dra mig till minnes, åtminstone inte av modernare snitt än Kitty och Cherry Ames. Och det är lätt att konstatera att jag inte blev vare sig deckare eller sjuksköterska, lika bra var nog det!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, augusti 18, 2016

Ett dödande slag – #tbt

En gång hände det. Det som inte får hända.
Min pappa slog min mamma.
Det var ett dödande slag.

De var ett lyckligt par i över trettio år. Inga stora stormar som märktes. Där fanns mycket kärlek och ömsesidig respekt.
Men den här natten var inte som andra. Mamma somnade först och sov gott i sin säng. Pappa låg klarvaken. En pigg sommarfluga hade trasslat sig in genom en dörr- eller fönsterspringa i ett obevakat ögonblick. Den hade inga planer på någon dygnsvila utan flög energiskt omkring i sovrummet. 

Surrandet från flygturen störde inte mammas snusanden, men pappa hörde den hela tiden och – jag vet precis hur det är, har nyss varit involverad i ännu en intensiv flugjakt – för varje loop insekten gjorde i luften verkade det som om volymen på surret skruvades upp.

I vårt kök finns, har alltid funnits, en flugsmälla. En gammeldags konstruktion: perforerad plastplatta på ett skaft av ståltråd. Pappa steg ur sängen, tog trappan till nedervåningen i stora kliv, slet tag i flugsmällan och återvände till sängkammaren.

Väl där började jakten, den ljusa sommarnatten gjorde att flugan syntes och pappa måttade och klippte till. Flugan lyfte en nanosekund innan smällan landade. Historien upprepade sig gång efter gång. Det var David/flugan mot Goliat/människan, och det såg ut som om David än en gång skulle avgå med segern. En blomkruka strök med, ett par böcker for i golvet, men mamma sov lugnt vidare.

Så landade flugan, igen. Denna gång på mammas panna.
Pappa såg sin chans, igen, siktade. Slog. Rakt i hennes ansikte.
Mamma vaknade med ett skrik och såg en snudd på vansinnig man hänga över henne med ett nyss avfyrat vapen i högsta hugg.

Om det blev nån mer sömn den där natten förtäljer inte historien, men när chocken lagt sig skrattade hela familjen åt det inträffade. Pappa var lite ångerfull, men bara lite … det hade ju handlat om en nödsituation!

Och jag förstår honom blott alltför väl. Så här års verkar allehanda flygfän väldigt sugna på att tillbringa nätterna inomhus. Om det så bara är en enda extra individ i rummet när det är sovdags är läget glasklart, det vill säga sömnfritt. Jag far runt i rummet, upp och ner på stolar, kliver i och ur sängen, hytter och slår med hoprullad tidning, fast jag vet att det enda rätta vore att hämta den där flugsmällan. 

Enstaka gånger går det att fösa ut den ovälkomne besökaren tillbaka ut i naturen genom fönstret. Men skulle den välja att landa i ansiktet på en sovande i samma rum skulle jag antagligen, utan att tveka, göra som min far och klippa till, hårt, bestämt, i avsikt att döda förstås.
Den där speciella sängkammarflugan då, den där gången för länge sedan?
Jo, den dog faktiskt (det avslöjade jag ju redan i rubriken)!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, augusti 17, 2016

När musikhistoria skrivs

Det skrevs svensk musikhistoria i helgen och jag var där. Platsen: Segmons Folkets Park i Grums, Värmland. Händelse: Sven-Ingvars konsert, som en del i avskedsturnén efter 60 år med gitarr och mikrofon, och med en sångröst som bara växt när andras jämngamla pipor börjar darra och tappa tonsäkerheten.

Man kan tycka att väldigt mycket hänt sedan Sven-Erik Magnusson, Ingvar Karlsson och Sven Svärd slog sina påsar ihop och gruppen föddes. Men i själva verket handlar det bara om en förflyttning på ungefär 100 meter …
För längre än så är det inte mellan den lilla scenen där grabbarna gjorde sin första ”riktiga” spelning 1956. Gaget var 172 kronor, de delade broderligt. Nu är de tillbaka på startpunkten, till ett något större gage, men nutidens Sven-Ingvars står ...

Läs hela min text om den historiska konserten i lördags. Nu (efter osedvanligt lång "pressläggning" för att handla om nätet) finns den här ! Kul om du kommenterar, dela gärna vidare!

söndag, augusti 14, 2016

En vinkning från paradiset

Magiskt.
Jag hade hela sjön för mig själv. Solglitter på den nästan blanka vattenytan. Vassruggen stöter lite i gult. Men sommaren är inte slut. Inte än. Inte när det är så här paradis-likt.


Copyright Klimakteriehäxan

Jag var där!

Segmons Folkets Park lördag kväll (igår alltså). Sven-Ingvars tillbaka på sin "födelseplats". Fantastisk konsert, en av de sista på avskedsturnén som också markerar bandets 60-årsdag. Rapport kommer, här och på News55.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, augusti 13, 2016

Inrutad ålderssegregering

Vi talar ofta om ålderssegregring, i olika sammanhang.
Men ingen tycks uppmärksamma ett område där den är ofattbart stark. Och det är de unga som ständigt kommer till korta, ja de har faktiskt inte en ärlig chans, medan den äldre generationen har de rätta erfarenheterna och kunskaperna för att ta hem triumf efter triumf.

Visst har väl de allsmäktiga mobilerna tagit över hjärngymnastiken för väldigt många av oss, men en sann korsordsentusiast nöjer sig inte med Word Feud och Cross Boss. Papper och penna hör till, och endast den fege använder blyerts … Man kan fortfarande prenumerera på särskilda korsordstidningar, många veckotidningar har .... 
Du läser fortsättningen på texten här!

Själv är jag korsordslösare av (ur)gammal vana, uppväxt med korsordslösare i tät samverkan med Nordisk Familjebok. Och jag önskar verkligen att vi inte är den sista generationen som ger sig i kast med de inrutade ordlekarna! Konstruktörerna måste inse att det är dags att släppa in nutiden och lämna de flesta referenserna till 40- och 50-talen bakom sig!


Copyright Klimakteriehäxan

fredag, augusti 12, 2016

När skämskudden behövs

Fredag betyder ett vid det här laget nästan rituellt besök hos Annika som håller i Bokbloggsjerkan. Denna vecka har hon funderat kring figurer som gör bort sig offentligt. I böckernas värld hittar hon ett exempel på en man som är pinsam, ledsam och oerhört jobbig men som samtidigt har en dragningskraft svår att motstå.

Frågan hon vill ha svar på är:
Finns det en karaktär som du tycker är pinsam på ett eller annat sätt men som du ändå inte kan undgå att läsa mer om? Vem i så fall? Om du inte kommer på en karaktär så kanske du ändå har läst en bok som du upplevde vara i pinsammaste laget?

Nog har man läst en och annan bok man inte borde ha gett sin tid. Men ändå har skämskudden inte kommit till användning, boken har tagit slut och förmodligen har den lagts åt sidan med en stilla rysning.

I mitt fall blir det "Femtio nyanser av honom" (Fifty Shades of Grey) som verkligen borde ha fått mig att leta efter skämskudden i soffan.
I det längsta avstod jag. Trots mediahysterin, trots den monumentala försäljningssuccén, trots folks besatthet av den stenrike Mr Grey och hans unga och lite vilsna flickvän.

Den som fick mig att ändå trilla dit var Linn Ullman, som satt i tv och sa att en bok som så många miljoner ville läsa var hon tvungen att läsa själv, för att se vad det var som lockade. Jag köpte hennes argument och hittade boken till kanonpris på bokmässan.

Sedan gick lång tid. Men till sist gjorde jag slag i saken. Och läste hela. Trots ofantligt tjatiga upprepningar, trots ett tämligen fattigt språk och trots det fullständigt osannolika i att en ung och helt oerfaren kvinna utan att fundera två gånger tycker att det är ok att bli utnyttjad och misshandlad, både fysiskt och psykiskt.

Att läsa ytterligare en bok om Mr Grey och hans märkliga kärleksliv har aldrig fallit mig in. Om han själv eller Anastasia är pinsammast vet jag inte. Den totala avsaknaden av girl power stör. Pengar kan inte förlåta allt, inte ens i en bok!

Men det är klart: bakom just denna min skämskudde finns en superlycklig E.L. James som aldrig mer behöver lyfta ett finger. Om hon inte vill. Så jag antar att hennes egen skämskudde ligger fräsch och oanvänd, såvitt den inte tagits i bruk i något researchsyfte kring kinky sex förstås ...

Filmen då, undrar kanske någon.
Nej verkligen inte!
(Men vill ni ha en riktigt originell bioupplevelse ska ni gå och se "The Lobster". Det är ingen snuskhummer det handlar om men en extremt ovanlig, absurd och märkvärdigt fascinerande historia med väldigt lite verklighetsanknytning, som tur är!)

Copyright Klimakteriehäxan